Tillbaka
Anmärkning: Jan Hatto hungerstrejkade 61 dagar och blev svårt sjuk av hungerstrejken och kunde sig inte ta till riksdagshuset. Numera fortsätter demonstrera på samma stället. 
 

En närmare beskrivning:


Skrivit i nov. 2000

Bäranordning var en del av en större uppfinning, första prototypen stals och jag var tvungen förhastat söka patent. Jag bodde i en källare som inneboende för att ha låg hyra och spara. Allt som jag sparade, lånade, arbetade ihop gick på alla möjliga patentkostnader, under flera år. Tiden gick åt arbeta övertid, när jag hade tid och ork kvar sydde jag väskor och kontaktade bolag vilka skulle eventuellt vara interesserade av min uppfinning de flesta bemödade inte ens svara. Jag ringde tiotal gånger innan fick prata med någon beslutfattare. Min olycklig uppfinning hamnade oberättigat högt inom inrehierarkin till sist skrek någon direktör i telefon att denna är ingen uppfinning, det går aldrig få patent på den, ingen behöver en sådan "väska", ingen skall köpa den, ingen ska gå aldrig runt med den. Jag skrev upp alla argument och behövte inte kontakta något mer, eftersom jag fick inte höra något mer som jag hade inte hört. Senare kom det fram att två bolag avslog uppfinningen medan själva tillverkade den redan, en värsting klippte sönder min prototyp innan skickade den tillbaka. Det var en gång på våren 199 gick jag försjunken i mina tankar och stannade plötsligt framför skyltfönster och var nära att ramla på asfalten. En docka stod på fönstret på dockan hängde min patenterad anordning.˙Den som ingen skulle behöva. Nu var det en världsnyhet från USA. 

Jag fick det svårt att komma hem på den dagen, blev ytterst deprimerat och fick kraftiga smärtor i magen. Läkare undrade varför jag hade kommit och sade "att det är inte något konstigt med det ena, har ont i ryggen, andra i huvudet, tredje i magen (Hon var redan andra läkaren som avvisade mig). Utan läkarvård, utan sjukersättning återkommande smärtor, väntade jag bara att dö. 

Flera månader senare upptäcktes att jag hade magsår. Våren 99 kom. Jag svalde "Losec" och upptäckte min "aldrig ska användas"- uppfinning i varje större affär, som toppen på berget började en världskoncern marknadsföra sina mobiltelefoner tillsammans med uppfinningen. 

Den ser kanske enkelt ut men grundas på en invecklad teknik. Svensk patent 503 364 beviljades i 1996 för uppfinningen, eurepeisk patent 0630 196 i 199, efter en oberättigad lång tid, USA's patentansökan har förvandlat till ett storbråk utan att något patent har beviljat efter års "granskning". (Även ett kanadensiskt patent (nr. 2,131,19) beviljades för uppfinningen.) Vissa länder verkar lyckas stödja sina uppfinnare och inte bara det utan även bekämpa även andras uppfinnare. 

Rättsprocesser pågår redan ett år utan någon huvudförhandling i sikt, trots att det inte finns någon skillnad. Världskoncerner (mål, bolag, vd,/ T1326-99, Vaude Sport GmbH, Albrecht von Dewitz T65-00 Motorola Inc, Chris Kaven T12775-00, Peak Performance, David Ottoson) sparar inga resurser, för att knäcka mig, betalar vad som helst och vem som helst, anställer landets ledande patentprocessrätts specialist doktor Bertil Grennberg. Doktor Bertil Grennberg tramsar vad som helst och säger att jag kan aldrig vinna den processen. Doktor har inte hittat något likt, inte ens något liknande, i stället visar han i rätten en vanlig ryggsäck och påstår att jag har inte uppfunnit någonting.

Man kan ju hata uppfinnare så mycket man orkar, men följa lagar bör man ändå.
 
 

Skrivit i okt. 2001

Detta brev ovan skrevs för ett år sedan till riksdagsledamöter. Vad har hänt med ett år? Kort efter brevet ? Ovan fick jag en huvudföhandling på den 25 januari i år. Jag kunde framföra knappt halvan av min talan, när blev avbrutet och tilläts inte tala vidare. Jag tilläts inte heller framföra några motargument. Rättens ordförande Rolf Nöteberg avbröt mig varje gång med orden "Vi har hört det redan" utan även lyssna vad jag ville säga. I domskäl stod att uppfinningen är värdelös fast att den troligen säljs över hela världen och patentet språkligt oklart. Oklart var just detta krav som inträngare hade gjort efter ord för ord. Den delen i patentet är inte på något vis språkligt oklart. 

Tingsrätten fann att uppfinningen har funnits innan, Europas, USA:s, Kanadas, själva svenskt patentverk har inte funnit att uppfinningen har funnits innan. Det är bara Stockholms Tingsrätt som finner det, utan framlägga några bevis.

En ny höjdpunkt i min väsk- patenthistoria inträffade 26.3 under muntliga förberedelsen. Jag började ta på mig intrångväskan, men lyckades inte, fick den inte runt kroppen länge. Till sist lyckades jag, men det gick inte justera den längre enligt patentet, remmar var så korta. Det tog en tid innan jag fattade vad hade hänt. Väskan som jag hade lämnat till rätten för ett halvt år sedan, hade bytts ut mot likadan väska, med kortare remmar, elastisk remsa reducerat till en bit, prislappen med rättens stämpel hade tagits bort och satts tillbaka med en säkerhetsnål och en sliten snöre. 

Företaget som presterade det heter inte något annat än Peak Performance. Jag började beklaga då ingen lyssnade, som om jag hade rört munnen utan ord. Jag polisanmälde det till sist, men jag har inte hört någonting sedan dess. När jag var bortrest hade någon varit inne i min bostad. På den 4 september klockan 7.30 försökte minst två personer ta sig in i min bostad, ringte på, när jag rekognoscerade genom dörrögat gömde dem sig, en låg på alla fyra. När dem förstod att jag är mistänksam flydde dem i panik. 

Enda litet stöd fick jag från PRV. Ulf Jansson skrev att mitt "oklart" krav inte är oklart och gäller enligt lagen. På den 11 september var huvudförhandling i hovrätten. Hovrättens domskäl bestod enbart av två satser: tingsrättens dom fastställes och uppfinningen löser ett annat problem. 

Svaranden hade medgivit redan att det löser samma problemet. (det faktiskt löser samma problem) och det är ett tvistemål. 

PRV:s utlåtande lästes aldrig. 

Två år pågått rättsprocessen kan sammanfattas mycket kort. 

Det finns minst två olika patentkrav och ritningar i patentskriften. Dem anger två olika utföringsformer av uppfinningen. Rätten läser endast detta patentkrav och denna ritning som skiljer sig som eftergörs, ord för ord, lämnas utan avseende. 

När jag ville stämma övriga inträngare togs bort min rätt föra talan mot dem i domstol som ett ombud (T 6953-695 -01) trots att jag hade processat nästan två år mot andra.

Skrivit i nov. 2001

Jag har fått kritik att jag påhittar saker för att få uppmärksamhet. Jag vill komplettera väskhistorian på följande sätt med en enda detalj. Svaranden har skrivit i svaromålet själv att elastiska remsan vid väskan är bara 9 cm lång, egentligen var den ännu längre, men vid "falska" väskan var den knappt 6 cm lång. Några dagar efter den 26 mars, gick jag till Stockholms Tingsrätt och mätte väskans remmar och skrev upp alla mått och lämnade in i tingsrätten. Jag hade ingen anledning att ljuga eftersom alla skulle ha sett med sina ögon vilka mått som gällde. Jag polisanmälde också det inträffade och begärde att polisen skulle beslagta det förfalskade beviset för att försäkra bevis för ett eventuellt brottmål. Polisen lyckades inte utredaren förklarade att det svarades i tingsrätten att avdelningschef chefrådman Rolf Nöteberg hade åkt på en tjänsteresa med eftersökta väskan. 

Jag vet inte återvände chefrådmannen från sin tjänsteresa någon gång eller inte, en annan rådman tog hans chefplats. Väskan som framvisades under huvudförhandlingen på den 1 november sågs hemsytt ut och var inte den som jag hade lämnat till tingsrätten, var den densamma som rådmannen åkte med på sin tjänsteresa eller någon tredje, kan jag inte säga.Efter ett kort samtal med Högsta Domstolen fattade jag att deras domslut ska bestå av endast en sats. Lagkloka hade blivit rika på min olycka redan och det blev endast att sudda spår, tysta ned, snygga till att allt skulle se vackert och fint ut såsom man ser på TV. Jag, den lilla människan, skulle knäckas bakom kulisserna, mitt liv och min framtid offras för att stora och mäktiga skulle gå runt fläckfria. 

Jag ritade ett stort plakat: 

"Hungertstrejk pga rättsövergrepp, bevismaterial försvann från själva domstolen, rätten vägrar läsa rättighet utvärdat av myndighet" 

och satte mig framför riksdagshuset på den 11 oktober. Första dagarna var en ren tortyr: trappan var hård, kall och blöt, jag fick ständigt yrsel, varje minut känndes som en kvart. Nästa dag kom en man till mig och sade att dem som har dödat judar tillsammans med tyskar är chanslösa nu. En gammal tant skänkte mig druvsocker tabletter som gjorde huvudet klart, en annan förbigående skänkte ett bra underlag, organismen vande sig med hungrandet. Hela tiden kommer till mig människor som berättar om sina egna övergrepp, en hemsk historia efter andra, rättsystemet i där här landet verkar vara helt ur funktion. Många visar sitt stöd och sin medkänsla. En man började gråta när han såg mig, öppnade sin plånbok och räckte mig en bunt sedlar. En kvinnlig riksdagslemot kom till mig, gråt i halsen och sade. "Sverige är inte något rättsamhälle, dem som har pengar kan köpa båda advokater och domar upp till den högsta nivån. Vanligt folk går förbi och tiger bara och förstår inte någonting". 

En annan riksdagsledamot hittade mig en advokat som rådde och läste mina handlingar, men bad om att jag skulle aldrig nämna hans namn. På PRV rådde man att jag skulle försöka hitta försvarsadvokat från ett annat land, -till exempel från Finland.

Andra skrattar på mig, kommer tillbaka efter några timmar och undrar att jag är kvar, "Jag har suttit här redan 33 dagar", alla skrattar högt, studerar min plakat och säger det är omöjligt. Min hungerstrejk mitt lidande har blivit overkliga likaväl min uppfinning och process. Jag vet inte vem som har förstört människans förstånd så fullständigt att en människa varken tror eller uppfattar längre i dethär landet, vad hon eller han ser med sina egna ögon.

Samtidigt över hundra meter därifrån (Galleria, Expert) jag sitter, säljer svensk -amerikansk joint- venture Motorola AB alla dessa dagar små ryggsäckar med mobilhölster enligt mitt patent, uppsåtligt att bli av med mig och mitt patent.

Nästa avsnittet skall skrivas i februari eller mars i år. I nuläget är jag utsatt för en fullbordat förföljelse, även min sjukpenning drogs in, jag är heltid sjukskriven med en arbetsskada över ett år.

Skrivet i september 2002.

På 50:e hungerstrejksdagen (29.11.2001) blev jag sjuk och så svag, att kunde  inte ta mig till riksdagshuset. Hoppade över en dag. Ingen media hade dittills varken  skrivit eller pratat om min hungerstrejk. Jag kunde dö mitt på gatan utan att  även den meningslösaste skräptidning skulle skriva  en enda rad om det. I alla större tidningar stod stora tjocka rubriker: "Flyktningar hungerstrejkar i Australien". Knappast skulle jag även begravas,  jag skulle försvinna som Rudolf Diesel.
På 61:a dagen blev jag svårt sjuk och stannade  hemma,  drack mjölk och blev småningom bättre, avstod att hungerstrejka men fortsatte demonstrera på samma stället.
På den 3:e januari berättade en ung kvinna hur hennes morfar uppfann och patenterade,  på  70-talet, uppfinningen blev eftergjort, uppfinnaren överkört och han hittade inte någon annan
utväg än självmord. Var var samhället,  som skulle ha försvarat hans rättigheter,  med sin omnipresent rättvisa? 
Fyra personer sade att deras bevismedel dvs, föremål försvann från domstol. Ingen vågade ge sitt namn, alla  hade ett utländskt ursprung. Att tiga  uppmuntrar endast förbrytare  till nya övergrepp. Juhani Peltonen berättade att rätten falskade hans underskrift.
HD, JO och DO avvisade mitt klagomål omgående utan att pröva eller eftersöka det närmare. Jag klagade till Europadomstolen i Strasbourg. Många beklagade att myndigheter vägrar lämna ut information om Europadomstolen. Kanske, jag kan hjälpa:
Cour européenne des Droits de l'homme
F-67075 Strasbourg Cedex
France
tel:  +33-388 412024 eller  +33- 388 412000
fax: +33-388-412704
E-mail: humanrights.info@coe.int
Internetsida:  http:/www.echr.coe.int
På den 4:e februari började demonstera också en annan uppfinnare framför riksdagshuset, vems livsverk berövades av korrupta jurister.  Kurt Blom från Nyköping (073- 670 3758) och  fortsatte protestera under flera veckor.   På hans plakat fick kritik båda "rättsröta" och "sovjetiserad dagspress".
Jag  delade flygblad med min adress på och hade delat redan runt 2000 blad, ändå hade  inte fått några brev, slutligen undrade en man  varför jag  inte svarade honom.  Nu förstod jag att någonting var på tok. "Säpo stjäl mina brev" klagade jag till en riksdagsman. Då började  brev komma,  första postat i Stockholm  och varit "på väg" redan tre veckor. Fick jag alla mina brev? Vem vet svaret? 
När jag  bestämde en träff med någon dök upp  en  agent  med sin zombiblick och en antenn  som påminde en vit telefonsladd,  hängande ut ur örat. Den samma agent  hade vakat  efter mig på Nobeldagen. Jag kände honom direkt . Man hade avlyssnat min telefon. Det  var annars omöjligt  kartlägga min träff. Hade jag uppfunnit mig till ett folkfiende?

Varsågod stödja mig en underskrift, brukar sitta framför riksdagshuset på lördagarna. Jag fick tillbaka min sjukpenning efter några månader.
 

Jag tackar för stödet och medkänslan, ekonomiskt stöd kan   lämnas till postgirot: 832 02 79 -6

Skrivet i september 2003


Den 27 september 2002 ägde en huvudförhandling rum i Svea Hovrätt mot "Peak Performance". Hovrätten övergav enhälligt sin föregående enhälliga dom och fastställde en ny enhällig dom, med innebörden att intrångsgöraren trots allt inte gjorde intrång i mitt patent.
I september 2002 kom en nyhet antal patentansökningar i Sverige hade minskat 25 procent, under min protestperiod hade antalet minskat sammanlagt 30 procent.
I november 2002 fastställde en läkarteam på försäkringsmediciniskt centrum i Nynäshamn, att jag hade fullständigt invalidiserats genom alla vedermödor.
I april 2003 ställdes min uppfinning ut på världens förnämsta uppfinnaremässa i Genčve (31-e Salon International des Inventions de Genčve) och erhöll en bronsmedalj i sin egen klass. Tidskriften "Verksäderna" (nr. 06 2003 s. 34) skrev en artikel om uppfinningen.
I september 2003 bestämde jag tillsammans med uppfinnarna Kurt Blom och Boris Simic att grunda "Uppfinnare---offer till statliga brott" och kräva skadestånd av staten. Uppfinnaren Bertil Burström har tidigare känt sig föranlåten att sammanställa en lista på 25 uppfinnare som på ett eller annat sätt har blivit exproprierade eller överkörda.

Jag länkar

Mina patent och diplom

Bilder: den första: Motorola (Expert Nytt september 1999), den andra och tredje: patentritningar

jan.hatto@passagen.se